Att leva sin dröm

Tänk att få leva sin dröm.

Tänk att utan (eller snarare trots) rädsla för att vara inkorrekt få möjlighet kämpa för något man vet är sant och riktigt. Tänk att kunna skratta hoten i ansiktet och använda vreden till något konstruktivt. Tänk att leva livet fullt ut i förvissningen att man gör vad man ska och känna stolthet när man ser sig om över axeln för det man gjort så här långt...

Det livet är mitt.

Jag vet att vi måste anpassa vårt samhälle efter kretsloppet, för vårt sätt att leva nu skapar obalanser i ekosystemen till nackdel för både människa, andra djur och natur.

Det är en sak att förstå och en sak att göra.

Jag tog för fem år sedan beslutet att låta en känsla av kärlek till en plats som inte är min och aldrig kommer att bli det bli startskottet för ett nytt liv.

Inte ett opartiskt utan ett subjektivt liv, inte ett lagom engagemang utan ett brinnande lustfyllt, inte ett politiskt korrekt hantverk utan ett som ger resultat i verkliga livet - och för mig.

Jag vet ett ställe där detta började för mig.

I Ojnareskogens våtmarker, på norra Gotland.

Det hade kunnat vara var som helst!

Kampen börjar oftast på en plats nära dig. En plats där känslorna är starka, kanske för att den är vacker, eller din, eller har möjligheter du anar men ännu inte känner. Platser där våra drömmar kommer upp till ytan - de är vi beredda att slåss för.

Jag har satt ner min stav, djupt i Ojnaremyr och härifrån slåss jag!

Huka er, ni som hotar drömmarna.

Vi ger oss inte - ni kommer att förlora hur det än går.

För ni byter drömmar mot pengar och det är fel.

Ställ om, ställ om den nya tiden gryr. Oändligt är vårt stora äventyr!

En skuggornas budget byggd på rädsla

Bryt upp, bryt upp...

Sverigedemokraterna talar om tärande invandring. Men vilken människa är egentligen tärande och på vad är det vi tär på?

Vi som lever som om det funnes fyra jordklot, vita medelklassfamiljer i ett av världena kallaste och rikaste länder och därmed mest energislukande, vi är definitivt tärande.

På jordens resurser.

Men sverigedemokraten menar nog inte hur vi förbrukar jordens naturresurser utan snarare hur vi använder den svenska plånboken. Invandrare ser man som tärande idag, vem är det imorgon? Handikappade, är de tärande eller dom som är sjuka? Eller är det kanske missbrukarna som sverigedemokraterna imorgon ser som tärande och icke välkomna i vårt samhälle?

När man gjort sig av med den första gruppen tärande vem vet vilka man då ger sig på. Kanske är det jag som kvinna eller du som älskar någon av samma kön eller annan tro.

Vi har alla olika kunskaper, erfarenheter och förutsättningar att bidra med i samhället. Barn som varken tillför sedlar eller mynt till samhällsbygget är även de till en början i så fall tärande. Tärande idag kan vara försörjande imorgon. En människa som suttit flera år i fängelse har även den något att tillföra samhället inte minst av sina erfarenheter bakom lås och bom.

Få människor förnekar i sitt hjärta att den enda möjliga värdegrund vi alla bör stå på är:

Empati (att kunna sätta sig in i hur det är att vara i någon annans kläder)

Generositet (att ge utan att kräva att få något tillbaka)

Solidaritet (att avstå från saker som försämrar för någon annan)

Men ofta förmörkar bitterhet, egna tillkortakommanden och upplevda orättvisor vår ljusa livssyn. Rädslan blir vår följeslagare istället för att vi ser den som den fiende till livsglädjen som den egentligen är.

Ett parti som Sverigedemokraterna lever av vår rädsla. Rädsla frodas i otydliga miljöer. Därför måste politiker såväl som andra företrädare kliva fram och vara tydliga när vi beskriver det goda samhälle vi vill leva i. Och ett samhälle som bygger på annat än mångfald är stelnande. Vi behöver såväl mänsklig mångfald, kulturell, idemässig, religiös, språklig och biologisk mångfald.

Det är först i mötet med det som är annorlunda, det som inte är som vi, som nya ideer föds och kreativiteten frodas. En värld målad i svart och vitt är en steril värld utan framtidshopp. Alla regnbågens färger behövs och ANTINGEN ELLER måste bli BÅDE OCH .

En ny värld håller på att födas, en värld där vi som mänsklighet lyfter oss i håret och åstadkommer mirakel på mirakel (amerika-fararna hade älskat mobilen och det är inte så lätt att vara envåldshärskare om folket kan kolla om diktatorn talar sanning på internet, och nu byter vi olja mot eviga energikällor och återskapar brutna kretslopp).

Vi skapar Helhet istället för stirra oss blinda på fragment.

Vårt hem är jorden snarare än uppritade nationsgränser. Vi vet att framtiden är ljus och att vi människor kan allt vi vill om vi bara vågar släppa taget och utmana våra rädslor. Såväl samhället som jag som individ har allt att vinna på att göra så.

Så kom med, istället för att stänga in er som sverigedemokrater, och låt oss bygga en värld som inte präglas av motsättningar utan av samspel. Och låt framför allt inte rädslan styra stegen och fördunkla ljuset på vår väg mot en skimrande, färgglad, gemensam framtid.

"Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr"

Citat ur diktsamligen I rörelse av Karin Boye

Om att sitta i flodfåran och njuta av nuet

Jag har blivit besatt av att inte veta - inte kunna planera. Jag leker med elden. Jag älskar överraskningarna.

Jag ler skadeglatt när jag ser mina fåfänga försök till kontroll smulas sönder och bli stoft.

Vi har ingen makt, vi kan bara flöda med i livets obönhörliga , vilda och otämjda fors.

Som ett barn på nytt läser jag tidningar, följer jag tv:n och söker jag internets kameror.
Katla heter hon, som får min respekt.

Att jag skriver listor på allt som ska göras, allt jag ska ändra - det skiter väl hon i.

Och jag, jag låter mig förföras; av styrkan, av glöden och naturens härskarteknik.

Det finns ett folk som ser tiden som en flod som rinner från, de sitter mitt i fåran och tittar uppströms. Inte framåt som vi utan bakåt. För vi människor vet bara det som varit, inte det som komma skall...därför sitter det folket i tidsflödet med fötterna uppströms och ryggen mot framtiden. Skådar i minnen men vet intet om morgondagen.

Då gäller det att njuta av det okända som råkar rinner förbi - innan det i vår virvel, snurrat klart och lämnar oss.

Jag njuter. Av livet nu - just för att det är så virvlande skört och oroande oförutsägbart.

Foto; Okänt flöde, Sofia Bothorp mars 2010

Företaget som skiter fullständigt i regler och villkor...

Man skulle kunna tänka sig, om man vore ett företag vars täkttillstånd just nu ligger hos Högsta domstolen, att man var noga med hur man sköter sig... Man skulle kunna tro att Nordkalk, som det företag jag talar om heter, passade sig noga för att göra några misstag nu. Men så är det inte. För det brukar gå vägen...det har det gjort förr.

Så här går det till.

Företaget ber länsstyrelsen om tillstånd att få sätta upp två flödesmätarskivor i ett par permanenta vattenflöden i naturreservatet Bästeträsk. Länsstyrelsen säger ja.

Nordkalk skickar ut konsulterna på IVL för att fixa. Första skivan verkar gå bra, andra inte. Istället för att sätta upp skivan bygger man en fördämning av sten rakt över bäckfåran. 15 meter uppströms står mätstationen och undrar hur den ska kunna ge exakta mätvärden som sedan ska ligga till grund för de kontrollprogram som ska garantera att inget händer med vattenmängd och kvalité om tillstånd ges.

Nu denna första vårdag när jag och en vän besöker Tvärlingsmyrs och Släkmyrs flöden ser vi genast att någon dämt upp i Släkmyrsflödet. Här flödar vattnet över fördämningen...här mäts inga högsta flöden och här ser vi ännu släpspåren i snön till bäcken från röset en bit in i skogen (innan de töar bort i vårsolen). Kort kontakt med ansvarig på länsstyrelsen:

Tillstånd till detta har företaget INTE, att bygga fördämningar inne i naturreservat är INTE tillåtet utan särskilt tillstånd. Och att de kunniga konsulterna dessutom väljer att göra det med sten från ett närliggande gravröse...

Jag fotograferar och konstaterar som vanligt att det är själva satan att privatpersoner ska tvingas ligga i buskarna och bevaka alla Nordkalks förehavanden...gång på gång.

Man skulle kunna tro att de som vill köra tillståndspliktig verksamhet som kraftigt kommer att påverka sjön och naturreservatet Bästeträsk skulle ha allt att vinna på att sköta sig exemplariskt...men icke. De vet att de kommer undan; "går det så går det" tänker de och kör på, gång efter gång.

Med företagets respektlösa hållning till villkor och tillstånd verkar konsulterna från IVL inte heller behöva någon kunskap om vad som gäller i naturreservat och vad som gäller kring fornlämningar.

Men pinsamt är det, både för Nordkalk och IVL, att man talar sig hes om sina fina utredningar och sina goda intensioner inför domare och advokater men skarvar och trixar i verkligheten så fort man får en chans.

Vem mätte i provhålen och fick lön och bil på köpet för att se de värden som efterfrågades, vem undlät att hägna in Gaffelfibblan, vem gav order om utpumpning av vatten till markerna, vem ändrade i vattenexpertens texter? Vem tjänar minst på att Bästeträsk blir vattentäkt?

Låt mig presentera Nordkalk: företaget som ljuger med kalkvit tunga, och med brott lätt räknar in de 24 miljarder kronor som Ojnareskogen ska ge (men som aldrig kommer att skattas på Gotland).

Foto: Sofia Bothorp. Bilden visar flödet från Släkmyr uppdämt av IVL den 15 eller 16 mars 2010. Länsstyrelsen kontaktades den 20 mars.

En resa till drömtiden tur och retur

Nyss hemkommen från Alljungen och ett dygn i framtiden.

Vad är en vision? Vilken vision är vår? Och jag; vilken vision har jag?
När börjar visionen och när slutar dåtiden?

Miljöpartiet Karlskronas årliga visionshelg när vi lägger detaljpolitiken på hyllan för att i 24 timmar prata helheter, grönslösa sammanhang och en möjligheternas framtid.

Många ord, teorier och formuleringar...och bastubad, grön mat, smärtsamt stark vårsol och en stjärnhimmel som får lysa utan konkurrens från annan belysning.

Och så dessa fantastiska mänskliga möten..så olika vi är...så många sätt att se på världen...så mycket samlad kunskap.

Att samlas runt lägerelden med nutidssoppan för att sedan sitta på bryggan och kisa mot framtiden

Att gå in och inse att se backcasting-"tratten" bara är en del av solens strålar...

Att vakna och tassa ut till dasset och förvånas över att morgonsolen faktiskt värmer fast snön gnistrar och att livet är helt stilla en stund...innan en hackspett långt borta trummar in den nya dagen.

Att lära sig nytt, att våga släppa taget om det vi trott...gång på gång.

Ett steg rakt in i drömtiden och därefter.

Att med verklighetens folk ta fram penslarna och dra streck från då till nu, från omöjligt till möjligt, från ohållbart till hållbart!

Till framtidsvisionen och hem igen - på 24 timmar.

Jag landar i en känsla av tillförsikt, mänsklig tillit och tacksamhet!

I love Mp Karlskrona...

Sofia

Foto: Minns när vi började måla på visionen... Alljungen februari 2008

Utan vatten ingen magisk ö

Alla vi som fått chansen att leva på Gotland en längre eller kortare tid har en stark faschination för vatten, vågar jag påstå. Det får man när väntar på regn som inte kommer, när man låter bli att duscha eftersom det manas till hushållning med vattnet och har vattningsförbud från maj och framåt hösten. Har man sen salt i brunnen och giftig algblomning i Östersjön, vet man att inget vatten på en ö kan tas för givet.

Dricksvattenbrist på en ö utan landförbindelse är en ödesfråga.

Och Gotland är en ö som har svårt att hålla tätt, hon läcker som ett såll, skulle man kunna säga.

Tänk er Gotland som en stor kalkklippa i havet. På klippans yta finns fördjupningar och gropar, där mossa växer. I varje sådan liten fördjupning i klippan fanns förr en myr eller ett träsk.
På 1700-talets karta ser vi ett myller av små och stora våtmarker.

Vi vet vad som hände sedan. Utdikning av myrarna blev ett sätt att skapa ny åkermark. Åkermark som idag släpper ut mängder av koldioxid i atmosfären och som är kringgärdat av raka diken som snabbt och effektivt transporterar regnvatten till Östersjön. Mer jordbruksmark fick Gotland men mindre vatten…
Nästan alla de stora myrarna dikades ut. Martebomyr, Mästermyr, Fleringedalen och många många fler. Faktiskt var Gotland ”störst och bäst” i hela Sverige på att dika bort sina våtmarker…en ödets ironi att ön som troligen behöver dem mest dikade ut flest.
För skapandet av mer odlingsmark hade ett högt pris.

Myrarna kan nämligen likt tvättsvampar hålla kvar det regnvatten som faller under höst, vinter och vår och spara det till sommarens torrperiod. Den stora utdikningen på Gotland har gjort att alldeles för mycket vatten flödar ut i Östersjön via raka diken och muddrade flöden. Till ingen nytta för Gotland och till skada för en redan övergödd Östersjön.
Ön kan inte längre behålla sitt sötvatten som den kunnat göra om den haft kvar sina våtmarker oförstörda.

Men det finns tack och lov ännu platser kvar på ön där våtmarkerna håller sitt vatten, Ojnareskogen mellan Bräntingshaid och sjön Bästeträsk är ett sådant orört våtmarkskomplex. Här rinner vattnet från Bräntingshaid i söder och norrut genom de opåverkade myrarna Ojnaremyr, Släkmyr och Tvärlingsmyr som fortfarande fungerar och inte torkar ut ens under de torraste perioderna. Detta våtmarkssystem ska vi vara särskilt rädda om eftersom de dessutom är en viktig pusselbit i vattentillrinningen till sjön Bästeträsk som just har blivit kommunal drickvattentäkt. Det är öns största opåverkade vattensystemen som undgick 1800-talets utdikningar och senare tids vattenverksamheter...men som nu hotas av Nordkalk ABs hunger på snabba cash.

Detta är en miljö som Miljöbalken också särskilt påpekar att vi ska vara rädda om: i kapitlet om Riksinstressen står:

”Obetydligt påverkade områden ( 2 §)
Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön ska så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas karaktär.

Ekologiskt känsliga områden (3 §)
Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt ska så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljö.”

Det är områden som Ojnareskogen och Bästeträsk det handlar om. Här är ett område som har ett perfekt ekologiskt och hydrologiskt vattensystem där vätar, kartssprickor, slukhål, myrar, träsk och källor och källsprång hänger samman i en enda fantastisk myllrande fuktig helhet. Och inte nog med det, denna helhet garanterar oss människor som bor nedströms området ett ovanligt fint vatten i sjön Bästeträsk. Det vatten som precis vunnit laga kraft som drickvattentäkt för hela Gotland nu och i framtiden.
I tillrinningsområdet mellan Bräntingshaid och Bästeträsk skulle Nordkalks brott skära av vattenflödet likt ett snitt över halsen på en levande organism.

Bara tre veckor efter att Miljööverdomstolen gett tillstånd till omfattande kalkbrytning i Bästeträsks tillrinningsområde blev Bästeträsk av en annan miljödomstol godkänd som drickvattentäkt för Gotland. Vad ena handen gör vet den andra inget om och detta trots att förarbetena till miljöbalken gång på gång talar om vikten av att ta hänsyn även till framtida verksamheter och planer för ett område när nya tillstånd ges.

Gotland läcker sötvatten, vårt viktigaste livsmedel rinner bort för att tidigare generationer inte visste hur regn, våtmarkernas buffertförmåga och åretrunt-tillgång på vatten hängde ihop.
Vi vet men griper girigt efter kortsiktiga möjligheter att tjäna pengar i vår tid utan en tanke på att våra barn och kommande generationer får betala med än större vattenbrist. Vi överlämnar en redan idag bekymmersam vattensituation till dem och vet att deras problem troligen kommer att vara ännu större inte minst beroende på det allt varmare klimatet.
Men det skiter vi i. Eller gör vi det?

Jag trodde tills i höstas att domstolar var tillsatta för att se till att företag och andra följer lagstiftningen och därmed trodde jag att en Miljööverdomstol skulle bevaka och värna Miljöbalken och inte värna enskilda företags ekonomiska framtidsutsikter. När Miljööverdomstolen i Nacka i höstas beslöt att, trots den osäkerhet som man erkänner finns i målet och trots att man hade vetskap om kommande beslut att göra Bästeträsk till drickvattentäkt för Gotland, ändå ge Nordkalk tillstånd till täktverksamhet i Bästeträsks tillrinningsområde förlorade även Miljöbalken sin övergripande intenssion.
Vi har tagit ett steg tillbaka till den tid då vi saknade en miljölagstiftning värd namnet.
Miljöbalkens första avdelning, övergripande bestämmelser om miljöbalkens mål och tillämpning klingar nu tomma och tysta:

1 kap. Miljöbalkens mål och tillämpningsområde

"1 § Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.
Miljöbalken skall tillämpas så att
1. människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan,
2. värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas,
3. den biologiska mångfalden bevaras,
4. mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas, och
5. återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås."

Jag är förvisso inte juridiskt skolad men jag är läskunnig och jag förstår utan problem den avsedda intentionen när det gäller miljöbalkens övergripande mål. Det första kapitlet anger ramarna för den samling av lagar med olika syften som Miljöbalken vidare består av.
Och ramen talar om hållbarhet för nuvarande och kommande generationer, om att naturen och människan ska skyddas, om biologisk mångfald och om att hushålla med vatten och mark, genom återanvändning och hushållning med naturresurserna ska kretsloppet värnas. Hur kan en miljööverdomstol låta bli att förstå och utgå från denna intention?

Eller är det som med 1800-talets utdikningbönder, miljööverdomstolens ledamöter förstår inte bättre än så...

Jag betvivlar det, Miljööverdomstolen har istället letat kryphål för att bevara en industrinsföretagens världsordning på bekostnad av vårt viktigaste livsmedel (vatten), den biologiska mångfalden och vår Miljöbalks syfte och mål.

Foto: Sofia Bothorp (Ojna Källa augusti 2009)

MorgonDag

Hästö 5 februari 2010

Vad styr dina steg min vän?

Istället för att gå med huvudet högt av stolthet över att vara människa så böjer du din nacke och stirrar ner i backen, skäms, fokuserar på problemen, hoten och på din oro.

Varför låter du rädsla styra dina steg?

Du är rädd att misslyckas och rädd att gå din egen väg, du är rädd att utmana dig själv och vågar sällan möta dina inre demoner och de yttre hoten.

Du kryper i träck, inhalerar avgaser och söker din mat bland soporna när du istället kan vandra i skönhet, andas frisk luft och förverkliga visionen om ett liv i balans.

Vad får dig att krympa till den där lilla lorten? Du som i tanken kan prunka som få.

Det är dax att höja blicken nu. Att se dig själv som den du är.

Allt för länge har du stirrat ner i sopsäcken där era misslyckanden ligger och stinker. Så lyft blicken, människa! Möt morgondagen klarögd, vaken!

Nu är hög tid nu att leva visionen fullt ut av det liv du vet kan levas på jorden.

Så måla regnbågens bro i alla naturens färger och påbörja vandringen uppför...genom drömmen...till framtiden.

Det finns inte svart eller vitt...bara ett myller av växande, väsande, krälande, krypande, simmande, springande, stående, slingrande, talande, tysta livsformer.

Mångfald är livets själ.

Inte svart eller vitt, bara en sprakande, sprudlande färgkaskad...rakt ut i vårt eget universums mörker.

Inte längre rädd bara målmedveten.