Sommarrädsla

Det sägs att det bara finns två urkänslor som kroppen registrerar.
Kärlek och rädsla.
Sedan skulle alla andra känslor vara varianter på dessa två ursprungliga.
Det låter rätt logiskt.

Rädslan för döden, för ensamhet, utfrysning, smärta, och rädsla för det okända och för att förlora det som betyder något för oss är avgrunden på vars kant vi alla står vid ibland.
Kärleken däremot är det som värmer oss, bekräftar, ger sammanhang, gör oss modiga, lyckliga och osjälviska.
Ur rädsla växer girighet, själviskhet, våldsamhet och aggresivitet - vi gör nästan vad som helst för att slippa vara rädda, för att slippa stå där på kanten och svaja.
Men med kärlek blommar vi som individar OCH som grupp, och med kärleken i ryggen vågar vi vara som vi är; ofullständiga, perfeka, små och stora med alla våra tillkortakommanden och formidabla möjligheter.

Vi skyr rädsla som vore den en ond fiende eller grym diktator. Och visst kan den upplevas så, som en livets fångvaktare, och vi tar till alla medel och betalar vilket pris som helst för att undvika alla former av avgrundskantstående för att på så sätt bli kvar i den orädda trygga säkerheten...

Men i rädslan bor också en möjlighet till växande, till att utveckla okända förmågor och nytt liv.
Den är vår musa och vår lärare, den utmanar oss och gör att vi ser oss själva i nytt ljus.
Rädslan ger mig en möjlighet att bli ödmjuk och modig, klokare och kärleksfullare - mot mig själv och mot andra. Om jag bara vågar kliva fram till kanten och titta ut.

Vad händer om vi istället för att undvika att bli rädda tar för vana att möta rädslan när den kommer?
Om vi går rädslan till mötes, inte blundar och inte smiter undan?

Vilken ny inre värld finns där bakom våra egenhändigt byggda murar av rädsla?

Varför tvekar vi?

En skuggornas budget byggd på rädsla

Bryt upp, bryt upp...

Sverigedemokraterna talar om tärande invandring. Men vilken människa är egentligen tärande och på vad är det vi tär på?

Vi som lever som om det funnes fyra jordklot, vita medelklassfamiljer i ett av världena kallaste och rikaste länder och därmed mest energislukande, vi är definitivt tärande.

På jordens resurser.

Men sverigedemokraten menar nog inte hur vi förbrukar jordens naturresurser utan snarare hur vi använder den svenska plånboken. Invandrare ser man som tärande idag, vem är det imorgon? Handikappade, är de tärande eller dom som är sjuka? Eller är det kanske missbrukarna som sverigedemokraterna imorgon ser som tärande och icke välkomna i vårt samhälle?

När man gjort sig av med den första gruppen tärande vem vet vilka man då ger sig på. Kanske är det jag som kvinna eller du som älskar någon av samma kön eller annan tro.

Vi har alla olika kunskaper, erfarenheter och förutsättningar att bidra med i samhället. Barn som varken tillför sedlar eller mynt till samhällsbygget är även de till en början i så fall tärande. Tärande idag kan vara försörjande imorgon. En människa som suttit flera år i fängelse har även den något att tillföra samhället inte minst av sina erfarenheter bakom lås och bom.

Få människor förnekar i sitt hjärta att den enda möjliga värdegrund vi alla bör stå på är:

Empati (att kunna sätta sig in i hur det är att vara i någon annans kläder)

Generositet (att ge utan att kräva att få något tillbaka)

Solidaritet (att avstå från saker som försämrar för någon annan)

Men ofta förmörkar bitterhet, egna tillkortakommanden och upplevda orättvisor vår ljusa livssyn. Rädslan blir vår följeslagare istället för att vi ser den som den fiende till livsglädjen som den egentligen är.

Ett parti som Sverigedemokraterna lever av vår rädsla. Rädsla frodas i otydliga miljöer. Därför måste politiker såväl som andra företrädare kliva fram och vara tydliga när vi beskriver det goda samhälle vi vill leva i. Och ett samhälle som bygger på annat än mångfald är stelnande. Vi behöver såväl mänsklig mångfald, kulturell, idemässig, religiös, språklig och biologisk mångfald.

Det är först i mötet med det som är annorlunda, det som inte är som vi, som nya ideer föds och kreativiteten frodas. En värld målad i svart och vitt är en steril värld utan framtidshopp. Alla regnbågens färger behövs och ANTINGEN ELLER måste bli BÅDE OCH .

En ny värld håller på att födas, en värld där vi som mänsklighet lyfter oss i håret och åstadkommer mirakel på mirakel (amerika-fararna hade älskat mobilen och det är inte så lätt att vara envåldshärskare om folket kan kolla om diktatorn talar sanning på internet, och nu byter vi olja mot eviga energikällor och återskapar brutna kretslopp).

Vi skapar Helhet istället för stirra oss blinda på fragment.

Vårt hem är jorden snarare än uppritade nationsgränser. Vi vet att framtiden är ljus och att vi människor kan allt vi vill om vi bara vågar släppa taget och utmana våra rädslor. Såväl samhället som jag som individ har allt att vinna på att göra så.

Så kom med, istället för att stänga in er som sverigedemokrater, och låt oss bygga en värld som inte präglas av motsättningar utan av samspel. Och låt framför allt inte rädslan styra stegen och fördunkla ljuset på vår väg mot en skimrande, färgglad, gemensam framtid.

"Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr"

Citat ur diktsamligen I rörelse av Karin Boye

MorgonDag

Hästö 5 februari 2010

Vad styr dina steg min vän?

Istället för att gå med huvudet högt av stolthet över att vara människa så böjer du din nacke och stirrar ner i backen, skäms, fokuserar på problemen, hoten och på din oro.

Varför låter du rädsla styra dina steg?

Du är rädd att misslyckas och rädd att gå din egen väg, du är rädd att utmana dig själv och vågar sällan möta dina inre demoner och de yttre hoten.

Du kryper i träck, inhalerar avgaser och söker din mat bland soporna när du istället kan vandra i skönhet, andas frisk luft och förverkliga visionen om ett liv i balans.

Vad får dig att krympa till den där lilla lorten? Du som i tanken kan prunka som få.

Det är dax att höja blicken nu. Att se dig själv som den du är.

Allt för länge har du stirrat ner i sopsäcken där era misslyckanden ligger och stinker. Så lyft blicken, människa! Möt morgondagen klarögd, vaken!

Nu är hög tid nu att leva visionen fullt ut av det liv du vet kan levas på jorden.

Så måla regnbågens bro i alla naturens färger och påbörja vandringen uppför...genom drömmen...till framtiden.

Det finns inte svart eller vitt...bara ett myller av växande, väsande, krälande, krypande, simmande, springande, stående, slingrande, talande, tysta livsformer.

Mångfald är livets själ.

Inte svart eller vitt, bara en sprakande, sprudlande färgkaskad...rakt ut i vårt eget universums mörker.

Inte längre rädd bara målmedveten.