 |
| Nattens drottning är röd |
Men..? Var kommer det röda ifrån?
Är det helig vrede på blodigt allvar, kittlande lust som pockar eller barnsligt lekfull kärlek till livet?
Så här såg hon alltså ut den babylonska fågelkvinnan som idag står utställt på Britisch Museeum i London. Visst har jag sett henne i läromedel, i böcker och på nätet men aldrig stod det något om att hon var röd!
Det visar nämligen de små små färgfragment som man hittat i hennes numer kalkstensvita skåror.
Påfallande lik är hon den Kretensiskan ormgudinnan... eller vår kära Ormkvinna på bildstenen från När som bär Ojnareandan i sina uppsträckta händer.
Alla håller de cirklar, kretsloppsloopar eller ringlande ormar i sina händer.
Vad tänkte konstnären som målade henne? Vad kände de männsikor som såg henne?
Vad känner jag idag, tusentals år senare, när jag sitter vid mitt skrivbord och försöker förstå vad vi tappat längs vägen.
Jag ska skriva ett överklagande. Jag ska förklara för domare som alls inte förstår att livet självt pulserar under en skog på norra Gotland. Att man här, i denna skog, ännu år 2014, på magiska stigar kan hitta hem till sitt ursprung, till det vilda och otämjda som här ligger sida vid sida med internet och trangiakökets kokkaffedoft.
Blundar jag ser jag rött bakom ögonlock, tittar jag känner jag blodet pulsera.
Skrivkramp, döda formuleringar, juridiska spörsmål, bokstäver som talar kliniskt, kalla fakta, korrekta citat. Men hur i klagan sätter jag på pränt livets puls och tranans dans, tovsippans skörhet, kalkhudens heta timjansdoft och källans svalkande klarhet.
Finns det plats för pulserande rött i svartvit överklagan till en domstol som ska pröva, pröva tillåtlighet i att döda heliga marker, förorena levande vatten och söndra reven som årtusenden fogat samman.
Helig vrede, lust och lekfull glädje. Då och nu, nu och då.
Finns det plats för detta i en klagan?
