torsdag 27 januari 2011

Obekväma drömska jaget talar


När dagarna (och kvällarna) är fullbokade av möten som bara handlar om att lösa problem här och nu...då förtvinar hjärnan och hjärtat skrumpnar och magen skriker: STOPP, jag vill inte!
Jag slutar drömma, reflekterar mindre, tappar riktningen.

Detaljerna hotar helheten, enskilda minimaler skymmer visionen.
Jag famlar runt och försöker anpassa mig till vardagsrealism, som så många andra.

Men det är inte min linje. Jag vill lyfta blicken - och jag är bra på det!
Jag är en sådan som landar kort i vardagen och får kämpa hårt för att slutföra - rätt använd är egenskapen en styrka.
Men nu, gör jag någon större nytta?
Och denna ständiga följeslagare, herr Huvudvärk, som slagit sig ner mellan mina tinningar.
Vad säger han? Vill han fälla mig eller säger han det magen vet...att jag inte riktigt trivs, att jag jobbar fel och att jag inte får göra det jag är bäst på.

Obekvämt att följa linjen. Oförlåtligt att avvika?