Om att sitta i flodfåran och njuta av nuet

Jag har blivit besatt av att inte veta - inte kunna planera. Jag leker med elden. Jag älskar överraskningarna.

Jag ler skadeglatt när jag ser mina fåfänga försök till kontroll smulas sönder och bli stoft.

Vi har ingen makt, vi kan bara flöda med i livets obönhörliga , vilda och otämjda fors.

Som ett barn på nytt läser jag tidningar, följer jag tv:n och söker jag internets kameror.
Katla heter hon, som får min respekt.

Att jag skriver listor på allt som ska göras, allt jag ska ändra - det skiter väl hon i.

Och jag, jag låter mig förföras; av styrkan, av glöden och naturens härskarteknik.

Det finns ett folk som ser tiden som en flod som rinner från, de sitter mitt i fåran och tittar uppströms. Inte framåt som vi utan bakåt. För vi människor vet bara det som varit, inte det som komma skall...därför sitter det folket i tidsflödet med fötterna uppströms och ryggen mot framtiden. Skådar i minnen men vet intet om morgondagen.

Då gäller det att njuta av det okända som råkar rinner förbi - innan det i vår virvel, snurrat klart och lämnar oss.

Jag njuter. Av livet nu - just för att det är så virvlande skört och oroande oförutsägbart.

Foto; Okänt flöde, Sofia Bothorp mars 2010