Obekväma drömska jaget talar

När dagarna (och kvällarna) är fullbokade av möten som bara handlar om att lösa problem här och nu...då förtvinar hjärnan och hjärtat skrumpnar och magen skriker: STOPP, jag vill inte!

Jag slutar drömma, reflekterar mindre, tappar riktningen.

Detaljerna hotar helheten, enskilda minimaler skymmer visionen.

Jag famlar runt och försöker anpassa mig till vardagsrealism, som så många andra.

Men det är inte min linje. Jag vill lyfta blicken - och jag är bra på det!

Jag är en sådan som landar kort i vardagen och får kämpa hårt för att slutföra - rätt använd är egenskapen en styrka.

Men nu, gör jag någon större nytta?

Och denna ständiga följeslagare, herr Huvudvärk, som slagit sig ner mellan mina tinningar.

Vad säger han? Vill han fälla mig eller säger han det magen vet...att jag inte riktigt trivs, att jag jobbar fel och att jag inte får göra det jag är bäst på.

Obekvämt att följa linjen. Oförlåtligt att avvika?

Att följa friska flöden 2011

Ska jag lova mig själv ett köpstopps-år 2011? Och kommer jag att lyckas ställa om mitt liv än mer och ställa bilen allt mer och ställa krav på mina politiska kolleger att tänka om och tänka kretslopp före månadsekonomi detta år?

Mer ekologisk mat kan jag nästan inte köpa (det kostar ca 150 kr mer per handling men då läser jag ju DN och tidskrifter på nätet numera och byter kläder med kompisar och därmed sparar jag ändå betydligt mer varje månad jämfört med för ett par år sedan). Så då borde nästa utmaning vara ekologisk OCH närproducerad mat och dessutom köpstopp för allt annat.

Kan jag ta något riktigt stort litet steg i mitt liv så att världen blir en bättre plats 2011?

Kan den makt jag skaffat mig användas till att skynda på omställningen till kretsloppssamhället eller är allt så fast i gamla hjulspår så att vi står ändå och stampar fast vi alla säger oss vilja dra åt samma håll? Kommer jag att kunna övertyga de andra om att detta är den väg vi ska gå?

Kommer Kommunstyrelsen att våga prioritera ekologisk hållbarhet framför kortsiktiga ekonomiska besparingar?

Jag ska föra ordet i den nämnd som ska planera och tillåta byggen i en stad som behöver bli krestloppskommun så fort vi bara kan. Bygga i trä och minimera betong, tänka vattenhöjning och på avlopp som inte skitar ner Östersjön. Det finns så mycket att göra på detaljnivå att jag är rädd att gå vilse i sopsäcken och glömma bort att lyfta blicken.

Vilka vill hjälpa mig, vilka vill skjälpa mig?

Och de som jobbar emot en omställning vilka är deras skäl? Är det ekonomisk vinning på kort sikt som gör dem ovilliga att tänka om eller är det rädsla för förändringen i sig (vi har det ju så bra...)

Dags att börja skotta. Fram ska kreativiteten, ideerna, förändringsvilja, glädje och livskraft. Gräv fram det som gör oss människor till gudar - var och en av oss.
Vi skapar vår framtid och vi gör det från och med nu!

Jag lovar att göra vad jag kan, med vetskapen att tusen och åter tusen andra gör precis som jag över hela vår planet.

Jag är min egen källa och du är din.
Tillsammans bildar vi bäcken, ån och flodarmen. Inget kan stoppa flödet vi skapar och våra floder rinner samman, bildar forsande älvar och sökande deltan och möter hav!
Havet stiger och vi likaså.

2011... året då vi gör det själva!

Håll linjen - utmana makterna - skapa tiden!

Vem är hon idag, vem blir hon i morgon?

Naturkrigaren som håller ställningarna och slåss för livet .

Folkbildaren som sprider ringar på vattnet.

Modern som skapat traditioner och håller dem vid liv.

Makthavaren som förankrar för att kunna förverkliga visionen.

"Försöker hålla fast allt men känner att greppet lossar, ansvaret tynger och glädjen glider undan, som en morgondimman man försöker hålla kvar i handen.

Tusen och tusen små måsten som växer till en mur av krav.

Mina måsten och

Bör göras,

Borde åstadkommas,

Behöver genomföras."

Hon vill så mycket men formaliteterna och balansgången har en tendens att ta mer tid och kraft än det som görs konkret.

Måste hålla fast och ut, inte tappa mål och tråd, bygga broar, sy och tråckla, vända skutan utan knot. Få att fatta, inte hota, klappa vänligt, inte skrämmas. Vara förebild och sann!

Även vara hel och hållen, hugga gran och stoppa om. Moderklippan står och faller med att inte räcka till. Bygga snölykta och lyssna. Var är månen, och hur gör man? Vara förebild och famn!"

Skogen skriker, vattnet stiger, vinden vänder eldens bränder.

Frön i jorden som ska groddas behöver också krigarkraft.

Men kärlet känns tom och orkeslöst, och drunknar så lätt i pölar av fördummande ytliga nonsens-detaljer.

"Jag står mitt i livet, mitt i möjligheterna... och ser mig vilset omkring.

Var det hit jag skulle, är det här min kraft behövs?

Och var fyller jag på min bägare, för törsten river i strupen och tungan känns fumlig och stor."

Så skräddarsy kappan som passar i en galen värld, så ska hon spela rollen väl (och ändå hålla linjen och sin långsanna väg).

Och fyll på det tomma kruset med glädje och lekfull mjöd, låt det skumma och bredda som floden (där det flödar av honung och mjölk).

Ojnareskogen är värd att slåss för!

Det finns andra som tar vid när man själv brister.

Det finns många som reser sig upp när andra faller.

Det finns många som vill förändring.

Här kan man skriva under om man älskar naturskogar i allmänhet och Ojnareskogen i synnerhet, för att visa sin avsky inför rovdrift och massförstörelse, för att visa att vi är många som vill se en annorlunda värld och ett slut på girigheten.

Stenöken eller Nationalpark? Vad ger dina barnbarnsbarn mest glädje?

http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=5070

Dagen då Miljöbalken brast...

Den 20 oktober 2010 beslutade sig Sveriges Högsta Domstol för att låta Miljööverdomstolens dom angående ett nytt kalkbrott på norra Gotland stå fast utan någon överprövning.

Nordkalk AB tillåts därmed börja bryta kalk i en ny bergstäkt i den vildmarksartade Ojnareskogen. Enligt nationalparksplanen skulle Ojnareskogen och sjön Bästeträsk bli ny Nationalpark 2013 och samtidigt skydda Gotlands framtida vattenförsörjning.

Vi som kämpar för berg, skog och vatten, för en långsiktigt hållbar utveckling på Gotland (och på jorden) är för tillfället slagna, men vi bidar vår tid...

Ordlös lånar jag andras ord när mina egna inte räcker till.

"Like our native sisters and brothers in many other sites of the world are we going to stand helpless, looking when huge companies are devastating our sacred lands, with the help of the law? It will give us greater understanding for their difficulties; but still the question remains. How can we save the beauty of the land, of the wild, when the law is in the hands of the capital?"

Foto: Ojna Källa, vid Ojnaremyr, källan i vilken man tänker pumpa ut stora mängder av avloppsvattnet från brottet.

Så trött, så tom. Prestationskrav, lite rädd och fyllt av envishet.

Vilka är kraven som ställs på mig, vilken nytta kan jag göra, vilken skyldighet att försöka göra ALLT på så kort tid...så kort.

Sargade relationer, personliga besvikelser och spel bakom gallerierna.

Att försöka vara ärlig och rak men inse att det inte spelar någon roll för här är det makt står på spel.

Samtidigt granskande ögon som fyller på frustrationer och förutfattade meningar men inte behöver ta ansvar för reaktioner och konsekvenser.

Vi spelar alla våra roller väl och försöker göra det vi tror är rätt men vem kan ärligt säga att vi VET att vi gör rätt när vi gör rätt?

Vi gör det vi finner bäst av alternativ vi inte alltid förstår.

Jag vill förändra, jag vill påverka, jag har ansvar jag inte kan släppa.

Mitt liv är en blommande trädgård.

Först träffade jag en pelargon som bjöd in varenda tavelförsäljare och olycklig elev som kom i vår väg till vårt hem. Pelargonen bjöd på nektar, på sin tid och på sig själv. Den pelagonen är min Mor.

Tack Mor-pelargon för empatin du förde över till mig!

Sen träffade jag en kunnig musseron, som visade mig skogen och orrens lek. Med honom är mossan alltid mer än mossig och fåglarnas sång är ett språk som han vet.

Tack Far-musseron för att du gett mig nyckeln till ditt naturbibliotek!

En gång träffade jag en lilja vars fantasi var större än fem år.

Tack lilja för sagorna och leken, för andra världar och vänskapen!

En gång träffade jag ett maskrosbarn vars behov av mig var större än mitt motstånd. Hon strålade en tid och föll som det stjärnfjun hon var.

Tack maskros för den stund jag fick ynnesten att vara behövd.

En gång träffade jag en acasiaek som fick mig att ifrågasätta allt jag ville slå fast. Acasiaeken sa:

Varför det? Hur då? Förklara!

Tack för resesällskapet, acasiaek, och för att du fick mig att att se världen inte bara i svart och vitt!

En gång träffade jag en liten vresig tall som tvingade mig att argumenterna för min sak även när jag låg ner, överbevisad och retoriskt tillintetgjord.

Tack för debattmotståndet skärgårdstallen och för att jag fick läka i skuggan av dina grenar!

En gång träffade jag ett kungsljus som lyser starkt genom många världar. Han har inte sitt hem i den begränsande verklighet vi kallar vår. Han är sin.

Tack kungljus för auran du låter mig låna och för dörren som alltid är olåst!

En gång träffade jag ett kaveldun som är min motsats i mycket. Han är ett ankare, en lina, en motpol.

Tack för vardagen, för kärlek och för att du gör det möjligt för mig att flyga.

En gång träffade jag ett brudpar, lavendel och björk, på Blå jungfrun. De lever drömmen om en annan värld och gör att jag tror på den förändring jag slåss för. Tack lavendel och björk för verkligheten vi skapar när vi ses!

Gång på gång träffar jag blomster som ger mig allt min människoplanta behöver.

Ni ser mig, ni förändrar mig, ni vässar mig, ni utveckalar mig, ni skyddar mig.

Ni bekräftar mig och förädlar mig. Utan er vore jag inget.

Ni är inte en enda, inte samma, inte alltid den man tror.

Men i min bottaniska mänskliga trädgård växer kraftfulla plantor och tåliga träd omvarann och i luften dröjer ömsinta dofter kvar, som återupptäcks ibland och någon gång till och med blommar om.

Jag går genom livet som på en stig kantad av tusentals knoppiga örter.

När kommer nästa blomma slå ut i min väg? Var står nästa träd som ger skugga och ro?

Har jag tid att stanna upp om du dyker upp där på vägen framför mig?

Missar jag någon för att jag springer så fort?

(Måtte jag då snubbla och falla, intill dig - och se dig, om jag inte var uppmärksam nog.)

Mitt liv är en brokig trädgård och min dröm en otämjd skog.

Min väg däremellan är frodig och grön, vattnet är vått och luften fylld utav av blommande okända frön.