Visar inlägg med etikett Gotland. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Gotland. Visa alla inlägg

torsdag 21 oktober 2010

Dagen då Miljöbalken brast...

Den 20 oktober 2010 beslutade sig Sveriges Högsta Domstol för att låta Miljööverdomstolens dom angående ett nytt kalkbrott på norra Gotland stå fast utan någon överprövning.
Nordkalk AB tillåts därmed börja bryta kalk i en ny bergstäkt i den vildmarksartade Ojnareskogen. Enligt nationalparksplanen skulle Ojnareskogen och sjön Bästeträsk bli ny Nationalpark 2013 och samtidigt skydda Gotlands framtida vattenförsörjning.
Vi som kämpar för berg, skog och vatten, för en långsiktigt hållbar utveckling på Gotland (och på jorden) är för tillfället slagna, men vi bidar vår tid...
Ordlös lånar jag andras ord när mina egna inte räcker till.
"Like our native sisters and brothers in many other sites of the world are we going to stand helpless, looking when huge companies are devastating our sacred lands, with the help of the law? It will give us greater understanding for their difficulties; but still the question remains. How can we save the beauty of the land, of the wild, when the law is in the hands of the capital?"
Foto: Ojna Källa, vid Ojnaremyr, källan i vilken man tänker pumpa ut stora mängder av avloppsvattnet från brottet.

söndag 22 augusti 2010

Om längtan en sen augustikväll


Att lämna ön är som att dö. Det gör lika ont varje år.

Att åka hem. Hem?

När man druckit gotländskt källvatten i veckor och själv burit bort sitt bajs till bajsbilen.

Livet blir så enkelt då. Rent på något sätt. Självklart. Då vi förenklar.

Ramarna blir snävare men tankarna flyger friare.

Jag sitter på min älsklingsstrand och drömmer om att inte åka.

Att en dag säga: i år stannar vi!

Sorg och vemod och en malande känsla av förlust över årstider som går och möjliga möten som uteblir.

Jag lever med känslan av att det verkliga livet ligger på en ö i östersjön och att det är ett låtsasliv som pockar på vardagsuppmärksamhet i Karlskrona.

Får man säga så? När kärleken, barnen, huset och jobbet är där och inget mer än längtan efter kalkvita vägar och släta stenar, efter blågröna vågor och kalktuff får mig att vilja stanna.

Jag åker hem men längtar hit. Jag drömmer om att åldras och slippa kompromissa.



En dag

kommer jag

att stanna