söndag 7 mars 2010

En resa till drömtiden tur och retur


Nyss hemkommen från Alljungen och ett dygn i framtiden.

Vad är en vision? Vilken vision är vår? Och jag; vilken vision har jag?
När börjar visionen och när slutar dåtiden?

Miljöpartiet Karlskronas årliga visionshelg när vi lägger detaljpolitiken på hyllan för att i 24 timmar prata helheter, grönslösa sammanhang och en möjligheternas framtid.

Många ord, teorier och formuleringar...och bastubad, grön mat, smärtsamt stark vårsol och en stjärnhimmel som får lysa utan konkurrens från annan belysning.

Och så dessa fantastiska mänskliga möten..så olika vi är...så många sätt att se på världen...så mycket samlad kunskap.

Att samlas runt lägerelden med nutidssoppan för att sedan sitta på bryggan och kisa mot framtiden
Att gå in och inse att se backcasting-"tratten" bara är en del av solens strålar...

Att vakna och tassa ut till dasset och förvånas över att morgonsolen faktiskt värmer fast snön gnistrar och att livet är helt stilla en stund...innan en hackspett långt borta trummar in den nya dagen.

Att lära sig nytt, att våga släppa taget om det vi trott...gång på gång.

Ett steg rakt in i drömtiden och därefter.
Att med verklighetens folk ta fram penslarna och dra streck från då till nu, från omöjligt till möjligt, från ohållbart till hållbart!

Till framtidsvisionen och hem igen - på 24 timmar.
Jag landar i en känsla av tillförsikt, mänsklig tillit och tacksamhet!

I love Mp Karlskrona...

Sofia

Foto: Minns när vi började måla på visionen... Alljungen februari 2008

lördag 27 februari 2010

Utan vatten ingen magisk ö



Alla vi som fått chansen att leva på Gotland en längre eller kortare tid har en stark faschination för vatten, vågar jag påstå. Det får man när väntar på regn som inte kommer, när man låter bli att duscha eftersom det manas till hushållning med vattnet och har vattningsförbud från maj och framåt hösten. Har man sen salt i brunnen och giftig algblomning i Östersjön, vet man att inget vatten på en ö kan tas för givet.

Dricksvattenbrist på en ö utan landförbindelse är en ödesfråga.

Och Gotland är en ö som har svårt att hålla tätt, hon läcker som ett såll, skulle man kunna säga.

Tänk er Gotland som en stor kalkklippa i havet. På klippans yta finns fördjupningar och gropar, där mossa växer. I varje sådan liten fördjupning i klippan fanns förr en myr eller ett träsk.
På 1700-talets karta ser vi ett myller av små och stora våtmarker.

Vi vet vad som hände sedan. Utdikning av myrarna blev ett sätt att skapa ny åkermark. Åkermark som idag släpper ut mängder av koldioxid i atmosfären och som är kringgärdat av raka diken som snabbt och effektivt transporterar regnvatten till Östersjön. Mer jordbruksmark fick Gotland men mindre vatten…
Nästan alla de stora myrarna dikades ut. Martebomyr, Mästermyr, Fleringedalen och många många fler. Faktiskt var Gotland ”störst och bäst” i hela Sverige på att dika bort sina våtmarker…en ödets ironi att ön som troligen behöver dem mest dikade ut flest.
För skapandet av mer odlingsmark hade ett högt pris.

Myrarna kan nämligen likt tvättsvampar hålla kvar det regnvatten som faller under höst, vinter och vår och spara det till sommarens torrperiod. Den stora utdikningen på Gotland har gjort att alldeles för mycket vatten flödar ut i Östersjön via raka diken och muddrade flöden. Till ingen nytta för Gotland och till skada för en redan övergödd Östersjön.
Ön kan inte längre behålla sitt sötvatten som den kunnat göra om den haft kvar sina våtmarker oförstörda.

Men det finns tack och lov ännu platser kvar på ön där våtmarkerna håller sitt vatten, Ojnareskogen mellan Bräntingshaid och sjön Bästeträsk är ett sådant orört våtmarkskomplex. Här rinner vattnet från Bräntingshaid i söder och norrut genom de opåverkade myrarna Ojnaremyr, Släkmyr och Tvärlingsmyr som fortfarande fungerar och inte torkar ut ens under de torraste perioderna. Detta våtmarkssystem ska vi vara särskilt rädda om eftersom de dessutom är en viktig pusselbit i vattentillrinningen till sjön Bästeträsk som just har blivit kommunal drickvattentäkt. Det är öns största opåverkade vattensystemen som undgick 1800-talets utdikningar och senare tids vattenverksamheter...men som nu hotas av Nordkalk ABs hunger på snabba cash.

Detta är en miljö som Miljöbalken också särskilt påpekar att vi ska vara rädda om: i kapitlet om Riksinstressen står:

”Obetydligt påverkade områden ( 2 §)
Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön ska så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas karaktär.

Ekologiskt känsliga områden (3 §)
Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt ska så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljö.”

Det är områden som Ojnareskogen och Bästeträsk det handlar om. Här är ett område som har ett perfekt ekologiskt och hydrologiskt vattensystem där vätar, kartssprickor, slukhål, myrar, träsk och källor och källsprång hänger samman i en enda fantastisk myllrande fuktig helhet. Och inte nog med det, denna helhet garanterar oss människor som bor nedströms området ett ovanligt fint vatten i sjön Bästeträsk. Det vatten som precis vunnit laga kraft som drickvattentäkt för hela Gotland nu och i framtiden.
I tillrinningsområdet mellan Bräntingshaid och Bästeträsk skulle Nordkalks brott skära av vattenflödet likt ett snitt över halsen på en levande organism.

Bara tre veckor efter att Miljööverdomstolen gett tillstånd till omfattande kalkbrytning i Bästeträsks tillrinningsområde blev Bästeträsk av en annan miljödomstol godkänd som drickvattentäkt för Gotland. Vad ena handen gör vet den andra inget om och detta trots att förarbetena till miljöbalken gång på gång talar om vikten av att ta hänsyn även till framtida verksamheter och planer för ett område när nya tillstånd ges.

Gotland läcker sötvatten, vårt viktigaste livsmedel rinner bort för att tidigare generationer inte visste hur regn, våtmarkernas buffertförmåga och åretrunt-tillgång på vatten hängde ihop.
Vi vet men griper girigt efter kortsiktiga möjligheter att tjäna pengar i vår tid utan en tanke på att våra barn och kommande generationer får betala med än större vattenbrist. Vi överlämnar en redan idag bekymmersam vattensituation till dem och vet att deras problem troligen kommer att vara ännu större inte minst beroende på det allt varmare klimatet.
Men det skiter vi i. Eller gör vi det?

Jag trodde tills i höstas att domstolar var tillsatta för att se till att företag och andra följer lagstiftningen och därmed trodde jag att en Miljööverdomstol skulle bevaka och värna Miljöbalken och inte värna enskilda företags ekonomiska framtidsutsikter. När Miljööverdomstolen i Nacka i höstas beslöt att, trots den osäkerhet som man erkänner finns i målet och trots att man hade vetskap om kommande beslut att göra Bästeträsk till drickvattentäkt för Gotland, ändå ge Nordkalk tillstånd till täktverksamhet i Bästeträsks tillrinningsområde förlorade även Miljöbalken sin övergripande intenssion.
Vi har tagit ett steg tillbaka till den tid då vi saknade en miljölagstiftning värd namnet.
Miljöbalkens första avdelning, övergripande bestämmelser om miljöbalkens mål och tillämpning klingar nu tomma och tysta:

1 kap. Miljöbalkens mål och tillämpningsområde

"1 § Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.
Miljöbalken skall tillämpas så att
1. människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan,
2. värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas,
3. den biologiska mångfalden bevaras,
4. mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas, och
5. återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås."

Jag är förvisso inte juridiskt skolad men jag är läskunnig och jag förstår utan problem den avsedda intentionen när det gäller miljöbalkens övergripande mål. Det första kapitlet anger ramarna för den samling av lagar med olika syften som Miljöbalken vidare består av.
Och ramen talar om hållbarhet för nuvarande och kommande generationer, om att naturen och människan ska skyddas, om biologisk mångfald och om att hushålla med vatten och mark, genom återanvändning och hushållning med naturresurserna ska kretsloppet värnas. Hur kan en miljööverdomstol låta bli att förstå och utgå från denna intention?


Eller är det som med 1800-talets utdikningbönder, miljööverdomstolens ledamöter förstår inte bättre än så...
Jag betvivlar det, Miljööverdomstolen har istället letat kryphål för att bevara en industrinsföretagens världsordning på bekostnad av vårt viktigaste livsmedel (vatten), den biologiska mångfalden och vår Miljöbalks syfte och mål.
Foto: Sofia Bothorp (Ojna Källa augusti 2009)

fredag 5 februari 2010

MorgonDag

Hästö 5 februari 2010

Vad styr dina steg min vän?
Istället för att gå med huvudet högt av stolthet över att vara människa så böjer du din nacke och stirrar ner i backen, skäms, fokuserar på problemen, hoten och på din oro.
Varför låter du rädsla styra dina steg?
Du är rädd att misslyckas och rädd att gå din egen väg, du är rädd att utmana dig själv och vågar sällan möta dina inre demoner och de yttre hoten.
Du kryper i träck, inhalerar avgaser och söker din mat bland soporna när du istället kan vandra i skönhet, andas frisk luft och förverkliga visionen om ett liv i balans.
Vad får dig att krympa till den där lilla lorten? Du som i tanken kan prunka som få.
Det är dax att höja blicken nu. Att se dig själv som den du är.
Allt för länge har du stirrat ner i sopsäcken där era misslyckanden ligger och stinker. Så lyft blicken, människa! Möt morgondagen klarögd, vaken!
Nu är hög tid nu att leva visionen fullt ut av det liv du vet kan levas på jorden.
Så måla regnbågens bro i alla naturens färger och påbörja vandringen uppför...genom drömmen...till framtiden.
Det finns inte svart eller vitt...bara ett myller av växande, väsande, krälande, krypande, simmande, springande, stående, slingrande, talande, tysta livsformer.
Mångfald är livets själ.
Inte svart eller vitt, bara en sprakande, sprudlande färgkaskad...rakt ut i vårt eget universums mörker.
Inte längre rädd bara målmedveten.

fredag 29 januari 2010

Länge leve livet!

Alljungen 24 januari 2010


Silvermåne, stjärnekrans
Länge leve livet!
Vackrare är någonstans
Länge leve livet!
Den jord där vi bor, hoppas och tror
Länge leve livet!
Där ett frö slår rot och gror
Länge leve kärleken och lusten till livet!

Svärd ska smidas om till plog
Länge leve livet!
Våldet härskat länge nog
Länge leve livet!
Det kommer en dag, stark ska bli svag
Länge leve livet!
Kärlek vara välrdens lag
Länge leve kärleken och lusten till livet!

Alltid vill vi sjunga så
Länge leve livet!
Fred och framtid tror vi på
Länge leve livet!
När allt tycks dö ut, livet ta slut
Länge leve livet!
Sjunger vi som aldrig förut
Länge leve kärleken och lusten till livet!

(svensk visa, okänt ursprung)

onsdag 13 januari 2010

Ljus över Mjölnareholmen

Karlskrona 13 januari 2010

Det gäller att välja några platser på jorden att älska - och om det behövs - slåss för dessa.

Jag slåss för skönheten, det orörda och myllrande livet i Bästeträsk och Ojnareskogen på Gotland, ön som har alla förutsättningar att bli allt vi drömmer om vad gäller framtid, hållbarhet och obrutna kretslopp.

Jag följer med intresse vad som händer med mina barndoms tassemarker i Härnösand, Murberget vars gammelskog nu hotas av avverkning, höga kusten och Härnön.

Jag njuter av skärgården i Karlskrona som utvecklas med projektet Blekinge Arkipelag som förhoppningsvis blir ett av Unescos Biosfärsområden.
Att på väg till jobbet gå längs Skeppsbrokajen och skåda ut över skärgårdsis och världskultuarv och där ute skymta Mjölnareholmens konturer.
Det tycktes mig som om Mjölnareholmen svävade mellan hopp och förtvivlan, liksom jag själv, liksom jorden? Är de mörka molnen på väg in eller bort? Ska ljuset orka sig upp eller växer molnbankarna till även idag?

Det som förenar mina platser är naturens otämjda skönhet, historiens närvarande vingslag och förutsättningarna att här och nu ta steget rakt in i framtiden.

Det gäller livet, att välja sina platser på jorden och köra ner sin stav just där man står och inte släppa taget. Det gäller att leva i skönhet!

Foto: Sofia Bothorp

tisdag 15 december 2009

Huldrans röst


Det skriker i min mage och det skriker i markerna!

Tack alla ni, föreningar, myndigheter och enskilda, som för vattnets och skogarnas talan.

Alla ni som ger bäckarna, fåglarna, bergen, blommorna, skalbaggarna och mossan en röst.

Tack alla ni som kämpar för att människan ska framstå som den kloka och förnuftiga varelse hon kan vara istället för den rovgiriga och dumma som alltför ofta visar sitt fula tryne i dessa råvarugiriga tider.

Min skog ropar till mig, jag vet inte varför just denna plats ekar så tydligt i mig genom tid och rum.

Denna talliga, svettskog med årliga översvämmningar ropar på mig om nätterna:

- Skydda mig!

Då visar huggtandstraktorn sina dricksvattenblöta hjul och vattnet stiger...

Gaffelfibblan kryper under sin ljusgröna bladrosett och skälver inför stöveltramp och ilskna motorer.

I skogens skälvande väntan vränger en skottsalva tystnaden i tusen vitblodiga skärvor. Ekot rullar likt åskan över krumma talltoppar som hukar i vinddraget. Borta är skogsljuden. Tystnat har fågeln.

***

Brottet i min skog ska bli 170 hektar stort, dvs större än hela Lilla Karlsö och därmed Gotlands största, och över 25 meter djupt. Det skulle komma att ligga i ett ur natursynpunkt riksintressant område som Sverige lovat skydda på grund av de unika miljöerna, inte minst när det gäller vatten, våtmarker och hydrologi.

I centrum av detta naturskyddsområde ligger sjön Bästeträsk med sitt klara drickbara vatten. Sjön, som ska förse Gotland med drickvatten, får i princip sitt vatten från två håll varav det planerade täktområdet utgör ett.

Viktigast att bevara här är:

1. Vattnet

- dricksvattenförsörjningen, ett brott i Bästeträsks tillrinningsområde påverkar vattentillförseln till sjön. Gotlands kommun har precis fått tillstånd att göra Bästeträsk till ny kommunal vattentäkt eftersom sjön har betydligt bättre vatten än den nuvarande huvudtäkten, Tingstäde träsk. Och det finns redan idag ett förbud mot aktiviteter som kan utgöra hot mot vattentillrinningen till Bästeträsk i exakt det område som man nu vill bryta kalk i. (hoten; inflöde av fossilt saltvatten som ligger i fickor i berggrunden, förorenat vatten från brytningen med sprängämnesrester och oljespill samt förändrad vattenkvalié med högre tempratur, högre syrehalt och högre näringshalt.)

- vattenflödet i området kommer att påverkas och kan ge allvarliga konsekvenser för:

* De natura 2000 områden som omringar det planerade täktområdet (hoten; inflödet till brottet blir omfattande och dränerar därmed omgivande natura 2000 områden).

* Ojnaremyr som helt förstörs. Myren som är en unik oreglerad agmyr med Ojna källa som hjärta blir huvudmottagare av stora mängder förorenat vatten. (Hoten; det vatten som pumpas upp ur brottet, kväverikt och med mycket sediment efter sprängningar, skulle tillåtas infliltrera Ojnaremyr vars kemiska status förändras och nuvarande miljö försvinner, Ojna källa blir avloppsvattenmottagare istället för kallkälla)

* Delar av Ojnareskogen översvämmas som andra hällmarker en eller flera gånger per år och dess växtlighet och arter är beroende av detta ojämna vattentillstånd för sin överlevnad. (Hoten; planerna på att leda ytvattnet förbi brottet och pumpa upp grundvattnet förutsätter teknik och energi samt mänsklig arbetsinsats för all framtid. Den dag pumpningen slutar tar det mellan 40 och 100 år att återställa vattenbalansen och få vattentillförseln till Bästeträsk att börja fungera igen.

2. Den biologiska mångfalden

- Ett 60-tal ovanliga arter (rödlistade dvs i behov av skydd) signalerar att detta område är en mycket ovanlig typ av naturmiljö som är på väg att försvinna. Några av arterna är endemiska det vill säga finns bara på ett fåtal ställen i hela världen och dessa är vi skyldiga att ta särskild hänsyn till. Inte minst ur genetisk synpunkt. Hela området finns upptaget i Nationalparksplanen 2009-2013 på grund av sin unika natur och märkliga hydrologi. Blir det ett brott blir det ingen nationalpark.

3. Hållbart näringsliv

- Gotland har inte råd att satsa på kortsiktiga arbetstillfällen och verksamheter (storskalig täktverksamhet tex) som på sikt utplånar de grundförutsättningar (mark och vatten) som kommande generationer är beroende av.

- För att säkra nödvändiga livsbetingelser och skapa framtida försörjning på Gotland måste vi avvecka engångsuttagen och istället utveckla långsiktigt hållbara näringar så som jordbruk och besöksnäring.

Att såga av den gren man sitter på har alltid varit ett MYCKET kortsiktigt sätt att se på verkligheten. Vår "gren" är den mark vi står på och växer ur och som vi hoppas att även framtida generationer ska kunna leva på, bruka och hämta vatten ur.

Att i en takt som tidigare aldrig skådats i Gotländsk stenhistoria mala ner Gotlands berggrund bit för bit är så kortsiktigt så att man knappt tror det är sant att det kan finnas människor som vill fortsätta denna rovdrift på våra viktigaste och mest sårbara tillgångar - land och sötvatten.

Så hör jag hennes röst igen...där jag sitter och skriver.

_________________________________________

...Vem är människan att avgöra vad som är levande eller dött, mitt eller ingens?

Art mot art, så har "den kloka" människans kamp alltid varit. Aldrig tillsammans med naturen - alltid mot!

Som barnet som separerar från sin mor, slår ni er blodiga mot den ni behöver.

Vem lyssnar den trotsåldersmogna människan till idag?

På sin maskin...sin kuk...sin plånbok?

Kan hon ännu höra skogens viskningar och trädets garv en varm sommardag, kan hon höra gräset växa och känna livets vatten rinna i ådrorna - samma vatten som forsat fram ur inlandsisen och droppat från dinosauriens rygg i ett dimmigt regn i alra urtid?

Har hon kvar sin längtan till samspel istället för ensamhet?

För liten för att vara gud

För stor för att vara däggdjur

Ensam!

Vem tackar du för att du överlevt?

Vem föder dig? Vem när dig?

Vad ger du mig tillbaka?

____________________________________



Vid datorn försöker jag förstå de som tänker kortsiktigt - på sitt jobb, sin karriär och på sin lön.

Vi står alla mitt i mellan våra egna privata kortsiktiga liv och det långsiktiga kollektiva globala ansvar vi har.

Utan jobb är det svårt att handla mat till sina barn men utan mark och vatten kan vi inte ens producera vår mat.

Att vara människa är svårt, ja ensamt.

Måtte vi alla vakna upp. Måtte midvintersolens kalla skönhet droppa livgivande helig ilska i våra förslappade sinnen och skaka oss vakna så vi orkar tänka långt...tänka barn och barnbarn och tänka brett...tänka skådande havsörn och frostnupet gräs, tänka spelande vind och lekande fisk. Och alla arters generationer som följer...

När en art dör ut försvinner en värld...

Låt oss istället tänka tacksamhet över den jord vi lever på och respekt för allt som finns på och som flödar i den.

Kära skog, kära mark, kära jord…

torsdag 3 december 2009

Jag står på ett ben och håller balansen



Jag kommer från skogsfolket, jag är en av vattenväktarna.
Jag slåss för det jag tycker är viktigt, vackert, vilt och ursprungligt.
UR är mitt kall. UR som urtid –som i skapat i arla urtid.

Ur som i Urskog, där ljuden är trollska och fyllda av fuktigt syre. Där jag känner min litenhet och vördnaden, den som lätt slår över i rädsla, rädd då för min litenhet och min brist på kontroll i det ofantliga stora växande gröna.

Ur som i Urvatten , droppen i spindelnätet som faller med samma skimmer nu som då för miljoner år sedan ur morrhåren på en vattenälskande dinosauriedrake, samma vatten i min barnsdoms bäck , i jocken jag drack ur, i kärren jag klafsade i. Vatten i dansande dimmor, i brusande, forsande älvar på väg mot sitt salta hav.
Samma vatten spränger gränsen när jag föder mina barn och samma vatten saltar huden när jag begråter mina döda.
Samma vatten i olika tider på olika platser…men ändå samma vatten. Till vår glädje, i livets tjänst.

Ur som i Urberg, Den fasta klippan under mina fötter, i arla urtid ett hem i grottans dunkel. En utsiktsplats så nära himlen så nära solens skratt . Till synes oföränderlig mark men som skrynklat sig till berg och dalar när Urkrafternas jättar gick på jorden.

Ur Som i Ursprung. Var finns våra rötter? I stadens vimmel? På gatans sten, i köpelandets kommers, vid datahemmets härd? Tanken vinglar sig tillbaka på kollektivminnets stig, vår gemensamma början bortom lysrörens flimmer…

Det må vara hur det vill med det liv vi lever men utan skog, berg och vatten som vi ännu kan benämna ur- förlorar vi vår kunskap om vad vi en gång varit och varifrån vi kommit.
För varje art som dör ut försvinner en värld.
Så jag värnar ursprunget, urmarkerna, jag slåss för att spara små rester av det som en gång var.
För att kanske en dag mina barn hittar hem.

Med ursprunget på ena sidan och framtiden på andra håller jag balansen.